Varje befintlig byggnad har unika egenskaper som påverkar hur en åtgärdsplan för genomgripande energieffektivisering ska utformas. En djuprenovering som kraftigt sänker behovet av energitillförsel och ibland ger en energiautonom byggnad börjar med en energiutredning.
Historiska energiräkningar och energideklarationer ger en första bild. En viktig metod för att förstå hur energiförlusterna uppstår är värmefotografering och montering av mätare i olika delar av byggnaden. Av betydelse är temperaturer, koldixoxidnivårer, luftfuktighet och luftutbyte.
När energiförlusterna är kända kan ett åtgärdsprogram utformas. Målet är att minska energiförlusterna så mycket som möjligt.
Om tidigare åtgärder inte har vidtagits kan den tillförda energin vanligen minskas med 50 – 60 procent med åtgärder som numera betraktas som standardlösningar. Lönsamheten är vanligen god. Därefter kan åtgärder för energiåtervinning och egen energi projekteras. Kulturhus, estetiskt värdefulla byggnader och vissa platser kan begränsa möjliga åtgärder och leda till okonventionella tekniska lösningar, exempelvis egen energi på ny eller angränsande byggnad, okonventionell värmeväxling, klimatgardiner för fönster, mm.
Det är vanligt att fastigheter kan samarbeta för att sänka sina energiköp. Att bygga mikronät där energin överförs mellan fastigheterna så att den med överskott levererar till den med underskott kan ge stora fördelar. Ibland kan fastigheter via servitut få rätt att använda kommunal mark för energiutvinning.
När en preliminär teknisk lösning finns, återstår att beräkna lönsamheten för åtgärdsprogrammet. Åtgärderna har initialt en given lönsamhet men vid beräkning av samverkan mellan åtgärder kan lönsamheten öka. Åtgärd som preliminärt framstår som kostsam kan ge en systemförändring – exempelvis att en dyr energiform avvecklas – och därmed bli lönsam. I slutändan beaktas den ackumulerade lönsamheten för alla åtgärder.
Investeringsbeloppen i projektering och genomförande kan vanligen minskas om likartade byggnader renoveras vid samma tillfälle.
Avskrivningstider och räntenivåer är de faktorer som huvudsakligen styr lönsamheten. Tillgång till låga räntor, långa räntebindningstider och förmånlig amorteringstid förbättrar lönsamheten.
